2001, när jag var elva år flyttade vi till Smedtofta, St. Levene, Vara. Världens minsta ställe. Enda positiva för min del var att vi hamnade sjukt nära ett stall, där det första jag såg var min älskade, älskade Blondie.

Sedan den dagen älskade jag den där galna lilla hästen, delade varje dag med henne.

Av vissa anledningar slutade jag med hästarna för en period, och strax därefter flyttade jag till Trollhättan, 2006. Under dessa fem år har jag sakta, sakta ta upp allting jag stack ifrån, men att ta tag i att åka ut till stallet har inte riktigt.. kommit till.

Jag tänker på den där fantastiska lilla pållen varje dag. Varje dag har jag tänkt att jag måste åka ut och hälsa på henne, har ju alltid vetat att hon inte är någon unghäst direkt.
Av en slump idag letade jag upp dottern till stallägaren på Facebook, som jag varken har träffat eller haft någon kontakt med under alla åren. Hennes senaste inlägg var för tre timmar sen, då hon skrev att Blondie inte fanns kvar.

Fan vad jag ångrar mig, fan vad jag ångrar de gånger jag åkt förbi men inte förmått mig att stanna. Fan att jag inte tog tag i mig själv och åkte dit, vilken dag som helst, så fort hon har dykt upp i mitt huvud.


Älskade pålle! ♥