Ny bilstol
Igår var halvnice, regn hela dagen. Var är våren? Startade iallafall med en runda runt Spikön och tänkte göra liknande idag, härligt!
Mot kvällen åkte jag och Pontus till Frändefors för att köpa ny bilstol till Leon. Blev asnöjd och tänkte jag skulle göra en andra invigning idag men så snodde ju Pontus bilen till jobbet.
Trött
Inatt har varit galen! Även om dom andra nätterna har varit roliga heller så slog detta alla rekord. Varenda minut jag har fått sova har varit fylld med mardrömmar! Inte kul.
De senaste dagarna har varit ok. I torsdags storstädade jag lägenheten så har inte haft så mycket att göra efter det. Fredagen bestod mest av promenader i regnet och mys i soffan och sen kom mamma och hälsade på.
Igår fick jag färgat håret och fixat naglarna äntligen, badade mini och så åkte vi till Gunilla där i stort sett hela familjen Olsson befann sig, sjukt mysig kväll!
Vårgårda
Igår åkte jag och Leon till Vårgårda för att hälsa mina kusiner, och senare kom även mamma och Jimmy dit, hade en supermysig kväll där!
Idag har vi inte gjort nått, vill ha mer av det!
Sömnlöst
Jag har ju inte sovit en hel natt på minst ett halvår. Har ju varit lite halvtungt att gå upp på morgonen ibland men annars oftast helt okej.
Varje natt har jag Leon på min vänstra sida, och han vill ligga tätt, tätt intill när han ska somna, annars skriker han. På min högra sida har jag Pontus också jättenära. Det är mysigt tills han somnat för då flyttar han sig inte. Vid mina fötter ligger Meya så jag kan inte ens sträcka på mig. Inte nog med att jag sover som en kåldolme varje natt, nu rör sig Leon så mycket och sparkar mig i magen som en ninja så fort han är vaken.
Leon 3 månader
När han föddes var han bara en liten klumb som skrek dygnet runt, som jag inte visste vad jag skulle göra med. Idag sover han på nätterna, utom att han oftast vaknar för mat mellan fyra och sex någonstans, och sedan går vi upp runt åtta. När han skriker är det väldigt sällan han bara skriker utan för mig märkbar anledning. Antingen är det dags för blöjbyte, mat eller så är han trött eller helt enkelt uttråkad.
Han ler och skrattar när man pratar med honom eller när han leker med sitt gym. Han har hittat sina händer som han kan ligga lääänge och kolla på, eller äta på. Ibland stoppar han händerna så långt in i munnen att han får kväljningar. Nu i veckan har vi också märkt att han verkligen försöker styra händerna dit han vill ha dom, men det går fortfarande sådär. Dom flyger mest omkring överallt.
Han håller upp sitt huvud i stort sett själv också, ibland kan det vara bra att vara beredd med en hand ifall huvudet faller, men oftast stannar det där det ska. Med stöd sitter han "själv", det har han också börjat med senaste veckan. Vill gärna sitta i knäet och bara mysa. Ligga duger inte längre.
Musik gillar han, barnvisor spelade vi halva påsken och sjöng med, det var kul! Spelar alltid musik hemma och det verkar få honom att slappna av.
Han har storlek 62 i kläder, men 68 passar också bra. Ångesten när jag packade ner hans kläder i storlek 50-56 var inte kul. Han har världens minsta fötter och ändå är strumprna han hade när han var nyfödd för små nu?
Jag kan fortsätta hur länge som helst, det är galet hur mycket som hänt under bara dessa tre månader. Från ingenting till detta. Älskar min fina, fina unge!
Påskafton
När mamma vaknade i morse gjorde vi oss och tog sedan en promenad runt i Lidköping. Älskar denna staden, så fantastiskt fin!
Käkat lite mat, alla tjötar om påskmiddag men vi provade makaroner och vegetarisk falukorv men jag vet inte riktigt vad jag tyckte om det. Gick helt klart ner men både smak och konsistens var sådär.
Mamma skulle vila och jag och Leon skulle se sista avsnittet av Gossip Girl men han somnade också. Sociala familjen.
Trötting
Jag och min fina har sovit sedan sex igår kväll. Vi vaknade vid tio för att käka kvällsmat båda två och gå ut med Meya och somnade sedan om igen, himla skönt!
Uppe tidigt
Såna här morgnar, när klockan är sju och mini redan har ätit, bytt blöja och fått mig att gå upp, då känns det sådär. När klockan är åtta på kvällen och jag är helt slut och sedan oftast lägger mig typ tio och däckar direkt, eller när han skriker som en galning och INGENTING hjälper, då tänker jag lite "hur orkar man i längden, hur gör man för att inte släppa hela sitt tidigare liv helt? Måste man ge upp allt?".
Men sen när den där lilla grejen ligger där på rygg och sprattlar med armar och ben, gör sina ljud och härliga grimaser och skrattar åt mig när jag pratar med honom, då känner jag att jag skulle kunna ge upp allt.
