Idag gick jag en mil på spåret i Strömslund, sjukt mycket backar finns det där.

För några år sedan, typ 2007, skulle jag och Felizhia cykla till Malmö i brist på annat. Detaljerna jag missade var att det är sjukt långt till Malmö, jag var totalt otränad och jag hade ingen cykel. Men vafan, hur svårt kan det vara?
Tog min gamla cykel jag fick någon gång på 90-talet, höjde sadeln, pumpade däcken och packade väskan. Sen cyklade vi. Och cyklade. Cyklade. Och cyklade. Till Åsa kom vi, en bra bit på väg, ligger någonstans i närheten av Varberg.

Men jag vaknade mitt i natten, hade så ont i benen. Skulle sträcka lite på mig och gick ut ur tältet men benen bar mig inte. Hade så ont, så ont, det blev bara värre. Efter ett tag var jag helt hysterisk, ringer morsan och vrålar något om att jag måste till akuten, måste amputera benen. Stod inte ut. Uppenbarligen inte morsan heller, hon hämtade oss.

Skitsamma, jag hade fruktansvärt ont den där kvällen.
Ikväll har jag också fruktansvärt ont.



Kom ihåg:
Cykla aldrig till Malmö.
Gå aldrig en mil i backar.

För tillfället hatar jag hyresvärdar. Alla.

Att det ska vara helt jävla omöjligt att få tag på en trea som inte ligger på Kronogården eller på 56:e våningen utan hiss. Håller allvarligt talat på att bli galen. Och VAD är grejen med att bjuda in 100 personer på visning? Och varför ens bjuda in till visning om man redan har lovat bort lägenheten till kompisen. VARFÖR?

Jävla idioter. Allihopa.