Vad som suger ganska mycket just nu är att vara ensamstående morsa. Har precis kommit igång och börjat träna och det känns underbart, behöver verkligen det! Extra kul är det att jag till och med längtar dit, nackdelen är ju att det är så svårt att ta sig dit eftersom jag måste ha barnvakt hela tiden, och att jag hela tiden måste anpassa mig åt vad Leons pappa vill.

Vad som mer är kasst är den här ekonomigrejen. Jag har inkomst så jag klarar mig. Har inte så höga krav visserligen och är ganska bra på att få pengarna att räcka även om jag har lite av dom, men det som gör mig så irriterad är att jag VILL jobba, det FINNS jobb, men jag KAN inte?! Måste hela tiden anpassa mitt jobb efter vad Leons pappa vill. Om han inte vill eller kan ha Leon, så kan jag inte jobba. Även fast han har dubbelt så hög inkomst som jag, men lika mycket utgifter, är det han som avgör vilken inkomst jag ska ha. Nu säger jag inte att han inte har Leon när jag ska jobba, för det har han i stort sett alltid, MEN, jag hatar att jag inte ens kan påverka min egen inkomst.

Jävla hjälplös jag känner mig när jag vill (och måste), och möjligheterna finns, men att jag inte kan för att jag har barn.