Den sura kärringen igår hade rätt, jag hade inte halsfluss. Jag gick hem, trodde att livet var som vanligt, somnade vid tvn och vaknade vid nio av att livet inte var som vanligt längre. Världens jävla förkyldnng försökte ta mitt liv. Baskiluskjävlar.

Jag låg helt däckad och avled, sakta men säkert. Ringer pappa för att säga adjö, men han kommer hem med honung och drar i en jävla massa sånt i kokande vatten som jag skulle dricka. Nästan lika äckligt som kaffe, men till slut fick jag i mig det och sedan blev jag såpass pigg att jag kunde sitta upp och kolla på tv.

Idag vaknade jag halv sex av att jag var så jävla kass. Så nu sitter jag med en kopp vatten med honung med sugrör. Man får ju göra det så party man kan. Känner mig även som nån pillerpundare - radar upp piller på rad, och sväljer dom en efter en. Storleksordning, största först, minsta sist. Men denna jävla förkyldning ska inte stoppa mig! Jag ska nämligen på Jonas konfermation eller vad det nu heter, och det innebär ju att jag får träffa alla igen, som jag inte gjort sedan.. jul? Och med min vanliga tur, när jag verkligen vill någonting, då ska ju det alltid förstöras. Men nänä baskiluskerna :)