Vad glad jag är att jag har Linda!
Igår, när jag var helt förstörd över att hela uppvisningen skulle gå åt helvete satt jag på Swania när hon jobbade, käkade pepparkakor och jordnötter, och Linda stog och lyssnade på hur jävla synd det är om mig, utan att klaga också. Helt underbart, precis vad jag behöver!

Sedan gick jag hem till Robin och beslutade att ringa mannen som har hand om julmarknaden och säga att vi inte kom. Det gjorde jag också, och det var länge sen jag kände en sån lättnad. Vi tar nya tag nästa år!

Här på jobbet är det ganska ont om folk, men det ger oss mer tid till att greja, det är mys!