Väntar på bussen hem, den går om en timma. Känns helt underbart att sitta inne på resecentrum och vänta på den :/


Nu har jag precis insett att jag tror att jag vet. Jag känner mig så sjukt velig och jag vill inget hellre än att allt ska bli som vanligt igen. Som innan.
På fredag kommer Affalainen hem till mig. Familjen Hansen/Karlsson åker till Egypten två veckor och jag ska vara hundvakt. Det ska bli så otroligt skönt med lite lugn och ro. Att veta att jag inte kan resa västergötland runt fyra dagar i veckan och att bara få vara hemma. Att gå ut och gå i 40 minusgrader flera gånger om dagen (och veta att Affalainens ägare är i Egypten), att behöva gå upp sjukt tidigt för att hinna med både hund, skola och jobb, att vara helt låst och inte kunna göra vad jag vill, att riskera en säker död när Affalainen blir arg när jag äter popcorn. Fyfan vad skönt det ska bli. Verkligen!
Det låter mest som ironi, men helt ärligt så är detta precis vad jag önskar mig just nu.

Och här sitter jag med mitt arbete i Svenska B som egentligen ska redovisas idag. Får ta det nästa vecka istället!
Jag skulle kunna fortsätta skriva i all evighet (iallafall tills bussen kommer), jag har så sjukt jävla tråkigt! Snälla, underhåll mig!