Igår packade jag fetingväskorna och satte mig på tåget mot Vara för att hälsa på mamma. Bestämde mig att färga om håret, och använde 4 dl pulver istället för 2 och hade i det i 9 timmar, men det blev typ ingen skillnad. Tråkigt för mig. Och halv 8 vaknade jag i morse, och kunde inte somna om! Hur kul är det på en skala?

Vid halv 12 nångång kom världens bästa, mest underbara Mikael och hälsade på! Det händer ju inte så ofta så kul att träffa honom igen! Och grillen inför Alingsås har jag fixat i ordning. Och packningen är klar. Jag vet inte vad som fattas nu, liggunderlag, sovsäck, spel och kubb typ. Usch, jag orkar inte fixa, så sjukt trött!

Men nu är det typ bara ett dygn kvar innan vi åker, och nu börjar jag känna av den där känslan som man alla andra Alingsås fått redan i mitten av september, då man börjar räkna ner dagarna så fort man har vilat ut efter den gångna helgen. Den får jag nu. Bättre sent än aldrig.