NATIONAL HERO!

5 i morse ringde klockan. Jag vägrade lämna sängen. Morsan gapade på mig och Jimmy skrek att jag skulle öppna balkongdörren för att det var varmt, när jag själv hade istappar på tårna. Är det konstigt att jag en gång flyttade ifrån dom? Kom till slut upp och sprang iväg till bussen, i blåst och spöregn. Självklart missar jag bussen. Eller jag missade den inte egentligen - den missade mig. För jag var där två minuter innan avgångstid men den hade redan åkt.

Halva morgonen satt jag med startlistor och domarlistor till tävlingen i helgen, och sedan blev det massa fix inför styrelsemötet nästa onsdag.

Lina hade något spel som jag beslutade mig för att prova. Skitspel säger jag, fan vad irriterande. Jag har fan ingen aning om hur man gör, jag har brytit nacken och jag vet inte allt. Lite humor är trots allt detta, när Linas rekord är 3,2 meter:



Mindre humor är när jag var på 98 meter och trodde jag skulle vinna visade det sig att man skulle hoppa längdhopp också. Efter 45 minuters spel och död hade jag klarat 100 meter, och så dog jag när jag skulle hoppa längd. Det är fan deprimerande.

SLÅ MIG OM DU KAN! http://www.foddy.net/athletics.swf

Jag lovade mig själv att aldrig spela skiten igen, men ett sista försök ska jag göra innan det är dags för dusch.


UPPDATERING:
Btw, nu läste jag lite nogrannare och jag kanske vann ändå?


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0