Jag hade planer på att åka hem trots allt, men precis när jag kommer ut ur duchen får jag ett sms som lyder "Ändrade planer. Kan du ta dig till mig? Så drar vi till Johan. Snälla? :)" Jag får på mig kläder och packar väskan och hinner med tåget med cirka 12 sekunder till godo när jag får ett sms att planerna blir ändrade igen. Så jag får lätt panik när jag inser att det inte finns en chans i världen att ta mig hem igen. Skulle hoppa av i Levene, men då stannar såklart inte tåget. Tågchaffören är dock otroligt snäll och släpper av mig mitt i skogen. Kolsvart och jag är sjukt mörkrädd. När jag väl får tag på Christin visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta, hon fick möta mig där på rälsen mitt i ingenstans. Räddaren i nöden!

Christin åker till John men som tur var fanns det ett tåg tillbaka till Lidköping, tack för det iallafall. När jag äntligen kommer tillbaka till denna jävla lägenheten får jag såklart höra historien från mamma och Jimmy - som alltid ska jävlas med mig när min vanliga tur bryter ut. Jag fattar verkligen inte vad jag har gjort för att bli straffad med denna jävla eviga oturen!? Mys var iallafall att Johan höll mig sällskap i telefon! Lite tur i all otur har jag ändå! :)

Nu ska jag göra ett försök att sova. I morgon får jag gå upp vid 5 för att hinna med bussen hem. Är det inte lycka?