:D

I  torsdags var jag och Linda på Lipz, sjukt lång kö och massa massa folk, men kul var det! Elin, jag och Linda delade på en sån som jag inte har en aning om hur man stavar till, men som får mig helt väck, var hemma typ tre och så slutade min kväll. Underbart.

På fredagen var jag bakfull, men på kvällen bar det av till Vara för att träffa Ida. Trots att jag verkligen inte ville dricka bev det så endå. Santi och Johan var också där, samt lite andra folk som kom och gick under kvällens gång. Till slut somnade vi vid fyra efter visst kaos :)

Vaknade upp lördag morgon med Johan i soffan intill och hade ingen aning om vart jag befann mig. Det har hänt mig flera gånger det senaste när jag vaknat upp på ställen jag aldrig har sovit på innan. Frukost och sen åkte jag till Nuntorp för att hämta lite pokaler osv, samtidigt som jag passade på att träffa lite folk jag träffar ytterst sällan sedan jag gick ur KAF. På kvällen var jag sjukt trött och var hemma hos Robin :*

Igår var det tävling, det var kallt, men kul. Inte som vanligt men ja. Jag vet inte.

Idag var jag död så det blev ingen skola. Gick upp för att dra dit, men somnade sedan om för att vakna av att Robin väcker mig typ halv 3. Sedan var det kalas, fyfan vad nervöst!



Hahaha, nu fick jag en text av Viktor! I somras satt vi och spelade poker hos Marcus, och med mig och Viktor som sista kvar, beslutade att om jag förlorade skulle jag berätta min hemlighet. Om Viktor förlorade skulle han skriva en låt samt bjuda mig på en glass på McDonalds. Nu, ett par månader senare, har jag iallafall texten. Är den inte helt jävla underbar? Jag älskar den! Haha! <3


De började en kväll, vi satt å spela poker,

vi hade marker, och en kortlek utan någon joker.

Sen hände nått skumt, vi va kvar i final,

det var jag, å frida, min största rival.

Ja satt å tänkte, shit jag går all-in,

men du synade min bluff å ja fick ingenting.

Jag tänkte, ska ja satsa hårt,

de gjorde ja, så ja blev skyldig dig en låt.


Och den fick inte va taskig, så ja kickar de snällt,
yeah, ja hade knappt några marker kvar, så ödet va bestämt.

Men ja vände på steken, precis som en kock,

tog igen mina marker, så de slutade soft.

När du har hört låten och vi har samlats,

så haru hört att jag är fan så mycke bättre än dia psalma.

De enda som är kvar nu är en jävla glass,

ja sa, de enda som är kvar nu är en jävla glass.

myspace.com/mreklund



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0