Tyck synd om mig.

Det finns bara två saker i mitt huvud just nu. Och det har bara funnits två saker under hela dagen. Jag mår så fruktansvärt dåligt. Går emellan att vara så sjukt förbannad att jag inte vet var jag ska ta vägen, och att bara vilja gråta.

Att jag har överlevt såhär långt är helt ofattbart för min del. Dagen har bara gått emot mig, hela tiden, verkligen hela tiden. Vad som har hänt tänker jag inte ens dra upp, det kommer bara göra mig ännu mer deprimerad.


Och vad är det svåra med att förstå?


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0