5 dygn - 120 timmar - 7200 minuter - 432000 sekunder. JAG ÄR GRYM!

I natt vaknade jag mitt i en hemsk dröm, och skulle väcka Robin för att fråga om den var sann eller inte. Jag hann inte mer än att nämna hans namn innan jag fick en smäll som fick näsan att lida något fruktansvärt och min stackars kind att bli helt röd.
Missuppfatta mig inte :) Jag blir inte misshandlad och inte slagen, men vissa ligger inte alltid helt stilla när dom sover, vissa kanske inte har koll på alla kroppsdelar när dom sover, inte vet jag. <3

Yeye. Skolan idag var ju sådär. Första samhällen gick jag inte på, eftersom det bara var tjugo nu minuter kvar på den när jag kom. Kul att vänta i två timmar på nästa samhällslektion då. Innan jag hann tänka den tanken får jag reda på att andra samhällen är inställd eftersom det aldrig är någon där ändå, så jag ska få vänta i skolan i fyra timmar istället! Illa illa. När klockan blir halv ett och jag är uttråkad till max får jag reda på att sista lektionen, psykologi också är inställd. Sammanfattning av detta blir att jag har gått till skolan tidigt som fan för att inte ha några lektioner. Underbart, helt jävla underbart.

Och hos Billy har jag varit idag också, för ett sista avsked typ. Det kändes inte så hemskt, innan det var dags att åka. Då ville jag bara ta med mig sötnosen hem, pussa på honom och inte släppa han igen. Men så lätt är det inte alltid. Han bet mig idag, för första gången någonsin. Han har så ont nu. Tumören som jag inte hade uppfattat som så stor tog upp större delen av högra delen på magen. Jag vill inte att han ska dö sjuk. Jag vill att han ska få tävla på söndag, uppleva en sommar till, träffa en tjej och bli pappa igen, det är inte dags för han än. Han är bara 3 ½ år.

Man vet det så väl när man skaffar djur, att dom har inte evigt liv. Man vet det så jävla väl, hela tiden, men det finns ingenting som kommer mer oförberett. Man kan aldrig vänja sig vid det. Man blir aldrig redo för ett sista farväl.