Hur kan en så enkel dag bli så jobbig?

Idag har det redan gått en veckan från förra veckan. Det är sjukt hur tiden går fort!

I morse försov jag mig och vaknade tjugo minuter innan jag var tvungen att dra för att hinna i tid till skolan, så duschen hann jag knappt in i innan jag var ute igen, och sen gick allting fort som fan. Väl i skolan efter mitt livs snabbaste cykeltur var jag halvdöd, och då inser jag att hissen inte funkar. Det är ju precis vad man är sugen på. Vi drog på studiebesök på Aktiv Hund - otroligt hur man kan trivas så fort på ett ställe, hur mysigt som helst. När vi var klara där och dags att dra tillbaka säger Berit; "Men ni kan väl gå till busshållplatsen härifrån så vi vet hur lång tid det tar att gå?". Det var ju inte så att det handlade om några hundra meter, utan ett par kilometer. Hon hoppade in i bilen och stack. Helt underbart, helt jävla underbart, Berit. Vi tillbringade en halvtimma till på Aktiv Hund innan vi började gå mot busshållplatsen.

Väl framme i skolan igen är det trettio minuters kö i matsalen, man är inte så pepp på att ställa sig i den kön, så vi gick till Statiol en sväng och vela lite innan vi gick tillbaka och åt. När maten är serverad inser vi att de vegetariska vad man nu ska kalla det, får vi serverade för sjätte gången på tre veckor. Och vi äter i skolan tre dagar i veckan. Det vill säga att vi äter dom två av tre gånger i veckan.

Sedan en och en halv timma lektion med Berit innan vi fick nog och gick hem. Hur kan en så enkel dag bli så jobbig?

När jag kom hem satt jag i cirka två timmar med klubbgrejer. När två timmar hade gått inser jag att ingenting har hänt, inte minsta lilla, så jag lade det projektet på is tills i morgon iallafall, och så åkte jag och handlade mat istället. Nu har jag äntligen mat igen, det senaste har jag levt på rostmackor med pickels och kidneybönor med knäckemackor. Diskat har jag gjort också. Inte illa alls.

Nu är förövrigt mammas hus ute på annons, det känns lite skumt just nu. Även om sju år där inte är så lång tid, så har det ändå hunnit hända så otroligt mycket. Mamma tänkte bryta allt och ska inte ens ha med sig en enda möbel från huset. Jag tror det blir bra. Det stället har inte så många bra stunder för min del. Och dom bra som var förvandlades fort till något dåligt, så det är ganska tacksamt att komma därifrån.. Men jag kommer sakna det!

Nu är jag så sjukt trött, men så sjukt sugen på glass..


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0