Nu håller jag på att avlida på grund av trötthet.
Lovade mig själv att sova jättetidigt, det vill säga runt nio. Men icke.

Har suttit med Robin i telefon i nästan tre timmar nu. Vi säger ingenting längre, bara sitter här och får nackspärr fast vi inte har sagt ett ord de senaste tjugo minuterna. Jag vill att han ska komma hit, för jag hatar att vara själv såhär på kvällen, men det vill inte han. Ensam och övergiven, det är vad jag är.


Har en konstig känsla i kroppen också. Det kittlar liksom inuti kroppen, det känns inte allt skönt. Väldigt obehagligt är vad det är. Jag ska försöka att sova och hoppas på att det försvinner.