Det här är inte lycka.
Klockan är halv tio, vid fem gick jag och la mig. Hårt är vad det är.
Jag vet inte hur många gånger jag har somnatom den här morgonen, och jag vet inte hur många gånger Jimmy har kommit in och skrikit att jag ska stänga av klockorna.

Jag ska orka det här. Jag ska.