Dagen började med att Stuttan ringde och frågade mig om jag blivit rädd nyss, när jag duschade. Det blev jag såklart inte, varför då, undrade jag?
Jo, då hade Robin kommit in och gapat utan att jag hade märkt någonting alls. När han upptäckte att Stuttan inte var hemma och att mina skor var där hade han tydligen gått.

Strax efter kommer Per in och frågade om jag blivit rädd, och bara minuter efter kommer Robin igen och frågade om jag blivit rädd när han kom in. Använder dom inte knackningssystemet här uppe?

Sedan åkte jag och Per iväg och skulle åka snöskoter. Herregud, säger jag bara. Att jag inte dog. Jag höll på att ramla av en massa gånger, men sedan insåg jag att det var lite som att rida. På hästar alltså. När man väl fattar grejen och slappnar av följer man med ganska okej.
Men det var underbart, helt jävla underbart! Och jag är så jävla glad att han drog med mig ut på den svängen, för det var nog något av det härligaste jag gjort i hela mitt liv! Till och med bättre än att flyga!




Per! Bra snäll han =)




Och jag. Det här är lycka, på riktigt!

Ibland hände det att Per frågade "är du beredd?". Jag svarade ja, så höll jag mig fast så hårt jag bara kunde, blundade stenhårt och skrek. Men det gick ändå. Jävligt bra också!


Sedan blev det pizza. Beställer som vanligt en margaritha med kebabsås, men vad får jag? En margaritha med HAMBURGEDRESSING. Fatta besvikelsen. Dom säger att det inte var hamburgedressing utan kebabdressing. Norrlänningar kan inte det här.

Sedan drog vi till någon annan, där Robin och Per körde kast med liten sockerbit.



Han tror att han ska lyckas fånga den! Men icke!



Och Robin, han var grym på att ta den i munnen!


Nu blir det snart sovdags, jag ska nämligen upp tidigt i morgon. Ingen semester här inte, nä nä, jag ska nämligen vara hundvakt. Jag ska vara uppe med tuppen och gå promenader med en hund. Yey!