Direkt när jag hoppar av tåget ser jag 024. Det var det som var postivt med att komma hem. Jag käkade två rostmackor och tog en dusch och sedan blev jag sjukt rastlös. Var sugen på att gå ut och gå, att dra till Överby, att dra till gymmet en sväng, men jag orkade ingenting. Det var ju inte överdrivet med sömn inatt.

Jag har betalat räkningar så nu är jag pank.
Berit, min lärare ringde förut. Fan också. Nu är det otur. Möte på tisdag med rektorn. Dom vill att jag 'ska gå och prata med någon'.
Jag blir av med studiebidraget, vilket jag bara väntade på skulle komma, men jag blir återbetalningsskyldig också, eftersom jag inte varit i skolan. Det är mindre bra. Hur i helvete har dom tänkt sig det? Dom ska väl fan inte betala ut ett studiebidrag om dom ser att jag inte har varit i skolan? Ja, men det är det minsta problemet ändå.

Nu har det gått tre månader sedan jag slutade i skolan, under den tiden har jag inte gjort någonting alls. Jag har såklart varit på Fidos torsdag och fredag som alltid, och hållt på med klubbgrejerna, men annars då? Jag vet att jag inte har varit så himla aktiv, men jag har fan gått hemma i tre månader utan att märka det ens.

Så nu är det dags för mig att ta tag i saker och ting. Jag ska prata med dom på jobbet i morgon, dom är världens bästa rådgivare. Det är sjukt hur mycket jag tycker om det stället egentligen.

Jag funderar på hur mycket man vågar släppa, och hur långt man vågar gå.

Palla vara filosofisk. Jag vill sova, jag är trött som fan.
Jobb i morgon, jag kommer inte vara pigg.