När jag stod i duschen kom jag att fundera på lite saker. Till exempel att Jimmy fyller 17 år om tio dagar. Det är ganska sjukt faktiskt. Jag har alltid tänkt på honom som liten, eftersom han är min lillebror.
Jag kommer ihåg när han var liten och klämde av sin tå i dörren. Då minns jag att jag dagarna efter virade in hans fot i min filt så att han kunde gå mjukt, så att det inte gjorde så ont i tån (som han i och för sig inte hade kvar..).
Och när han ramlade ner från en ribbstol och krossade näsan och fick hjärnskakning, då låg han på soffan och varnade mig att inte klättra så högt upp i ribbstolarna, och jag bjöd honom på mitt godis så att han skulle bli glad.
Och på den tiden kunde jag slå ner honom. På den tiden var han min lillebror.

Nu fyller han snart 17 år.
Han har kommit i kapp mig och det finns ingen chans i världen att jag lyckas slå ner honom. Folk som träffar mig och Jimmy ihop och inte känner oss så bra tror att han är min storebror. Det är svårt att förstå för andra hur hårt det känns för mig.

Men han är iallafall fortfarande en lillebror. Jag får fortfarande förklara för honom hur saker och ting går till.