Klockan är strax över åtta, jag är vaken, jag är död.
Mamma skulle väcka mig i morse men hon är en sån mes. Hon viskar tyst; "Frida, nu är det dags att gå upp, nu går jag snart till jobbet." Som om jag skulle vakna av det. Knappast.

Och dom jävlarna håller på att såga ner buskar och grejer här utanför så jag blir galen.
Nu blir det dusch så jag kanske vaknar till liv.