Jag tror jag är schizofren eller har någon annan personlighetsstörning.
Ena stunden känner jag mig så jävla mogen, jag är redo för att stanna här. Ni vet, vara mogen, storhandla på Willys med kundvagn och allt, betala räkningar, gifta mig, tvätta fönster i mitt lilla hus, se till att barnen kommer iväg till dagis, gå till jobbet, komma hem och träna min border collie, ta hand om mina små får osv osv.
Det känns som om att det skulle kunna vara jag.

Sen inser jag att det vill jag inte alls. Jag får panik att tänka på att någon gång måste man bli vuxen. Jag trivs så bra som jag har det nu, jobb någongång ibland - pengar så jag klarar mig, bor lite här och var, alltid åkandes med en resväska. Jag vill inte bli fast någonstans, jag måste hela tiden kunna göra vad jag känner för just då.
Det kommer inte att hända att jag kommer stå hemma och tvätta fönster, eller köra runt på några barn som ska hem till sina kompisar. Jag vill inte vara fast.

Men man kan väl inte alltid leva som man vill?
Måste man inte bli mogen någon gång?