Detta tycker jag om, att sitta på balkongen hos mamma med datorn i knäet som värmer gott, i en filt och röka. Så här på kvällen när det är mörkt överallt, inga tända lampor utom några gatlyktor här och var. Med lite skön musik blir det inte så mycket bättre.

Det är ett helt underbart sätt att få lite verklighetsflykt utan att vakna bakfull dagen efter, eller att ha ångest på annat sätt. Bara att glida iväg lite, allt det jobbiga och allt som finns runt om som påverkar mig negativt bara försvinner för en liten stund.

Något annat som också kan få mig att försvinna lite, glömma lite, är att sätta mig på en buss.
Inte bussen till Sylte som tar en kvart eller en sväng till Överby på en fullknökad buss, utan till exempel Linje 1 till/från Lidköping/Trollhättan. Då går jag på, sätter mig långt bak, lutar bak sätet så långt det bara går, sätter på The Knifes på högsta volym, blundar och vaknar till ur min lilla dvala när jag är framme. Jag har inte sovit under tiden för jag har hela tiden hört musiken och känt mobilen vibrera då och då, men jag vet att jag inte har tänkt på hela resan. Inte på något negativt, inte på något positivt, utan bara inte tänkt.
Helt underbart är vad det är.