Försäljare; Hej hej! Jag ringer från .....
Jag; Jasså, hej hej.
Försäljare; Hur står det till?
Jag; Eh, jo bara fint.
Försäljare; Vad härligt! Jag ringer angående en försäkringsjämförelse som har gjorts av någon som heter Peter, är han hemma?
Jag; Nej, tyvärr, han jobbar.
Försäljare; Okej, vet du när han kommer hem?
Jag; Hm, nej. Han är väldigt sällan hemma.. Han bor inte här längre.


Det är bara att inse. Jag är ensam. Jag pratade med mamma igår när jag skulle fixa Jimmys passansökan, när jag insåg (efter 10 månader) att mamma och pappa inte har delad vårdnad om mig längre. Jag har ensam vårdnad om mig själv. Ensam är jag.
Jag är vuxen. Jag fattar det inte! Jag skulle inte klara en dag i den här världen utan min mamma. Vilken idiot kom på att man blir myndig vid 18? Varför inte vid typ 30 istället? Så skulle man ha lite tid på sig att vänja sig iallafall.

Så, nu har jag kommit på att jag är vuxen. Jag får bestämma över mig själv, jag får göra vad jag vill.


Fast.. Det var inte länge sen mamma fick hem ett brev från skolan där det stod "Till vårdnadshavare för Frida Olsson". Vad är det som gäller egentligen?