Jag har fortfarande inte rört mig ur soffan. Ligger ganska så skönt här.
Funderar dock på att gå upp och ta en dusch, se om jag kan hitta på någonting mer stimulerande.

Satt och funderade lite. Hur konstigt det är att dom personerna som man har varit som tajtast med, som man har träffat i stort sett varje dag och som man har kunna berätta allt för. Dom som har varit ens bästa vänner en gång i tiden, dom personerna pratar man inte ens med idag. Men hejar på stan, småpratar lite, lovar varandra att vi måste ses snart igen, hitta på något, att vi hade så kul ihop. Båda vet att det aldrig kommer bli så igen, aldrig på samma sätt. Det var kul, det var jävligt bra, helt sant. Men det kommer aldrig hända att någon ringer. Det går ett halvår och vi träffas igen, det går bara runt i en cirkel.
Ingen lider utav det.
Men hur kan det vara så? Eller varför är det så?