Jag har en läskig känsla nu. Vet inte vad det är, men det känns absolut inte bra.

Och så har jag en känsla av att jag bor i min handväska. Eller ja, inte att jag bor i den, det vore ganska så omöjligt, men att jag inte har mer hem än den. Jag sover i stort sett aldrig hemma längre, och när jag gör det sover jag ungefär ingenting. Det går bara inte att somna, och jag har ingen aning om varför. Det går bara inte och jag får sån ångest.

Jag får aldrig den där "vad skönt det ska bli att komma hem"-känslan, och när jag är hemma så kan jag inte känna att jag är hemma. Jag känner mig inte hemma.
Pappa sa idag att jag borde flytta härifrån, för det funkar inte såhär. Det har jag sagt i två och ett halvt år, och nu kommer han på det. Kul att han är såpass uppmärksam.

Och jag ska sluta med hoppningen, fast än har jag inte bestämt hur mycket jag ska sluta. Det är väldigt svårt att släppa taget tycker jag. Vågar liksom inte helt. Det handlar ändå om ganska många år som har varit väldig bra. Jag får fundera på saken. I morgon har vi möte så då får vi se vad som blir av det.

Jag orkar inte sitta här och tänka mer, jag blir bara depp. Nu ska jag spela poker (inte gjort på länge) och sedan försöka sova. Jag är hemma. Ensam.