I lördags ringde mammas kompis Marie till henne och berättade att hon var i Stockholm, skulle komma hem med tåget på eftermiddagen med hade tappat bort sina bilnycklar, så hon kom inte från Skövde tillbaka till Lidköping och frågade om mamma kunde hämta henne.

Eftersom mamma hade ganska bråttom eftersom hon skulle iväg ungefär då, och Marie inte kunde få tag på någon annan erbjöd jag mig att hämta henne.

Tåget stannar, jag hittar henne fort och vi går iväg till hennes bil för att se om reservnyckeln jag fått med mig fungerar. På vägen berättar hon om sin kväll, dagen före. Hon hade varit på krogen, lagt väskan någonstans som blivit stulen. I väskan låg saker för ett värde av femton tusen. iPhone, mobil, alla nyckar, kort m.m. m.m.
Hon fick sitta uppe till halv sex för att anmäla allting och spärra alla kort.

Det tycker jag är otur, att bli av med verkligen allting.
När vi kommer fram till bilen säger Marie; "fan, jag har fått böter."
Stoppar in väskorna i bagaget och Marie säger; "fan, jag har fått tre böter." "900 kronor styck."

Det är höjden av otur.