Livet känns bra nu. Det finns saker jag saknar. Personer jag saknar. Tider jag saknar.
Men det ser ljust ut, det känns bra att gå framåt. Saker löser sig, sakta men säkert. Det känns bra.

Och jag ifrågasätter kaninhoppningen många gånger, väldigt ofta, men jag skulle aldrig klara mig utan den. Har inte hoppat med en kanin själv på jag vet inte hur länge, men det spelar ingen roll. Det är inte ens viktigt, jag saknar det inte. Det viktiga är hopparna. Människor jag aldrig hade lärt känna annars, som har kommit mig nära, som jag tycker så mycket om. 
Ni är bäst! Ni vet vilka ni är.