Varför kan man aldrig lära sig vilka som är ens riktiga vänner? Man vet motsatsen när det bevisas, men då är det redan för sent, men man vet aldrig när dom är det, på riktigt. Varförvarför?

Vart sätter människor sina gränser? Hur kan man vara så olika?
Hur kan man knäcka någon så brutalt, och inte känna någon ånger alls? Hur kan man verkligen trycka någon till botten men inte må dåligt av det? Hur kan man fortfarande stå och vara stolt över sig själv när man sårar en annan människa, för att man VILL? Hur kan man stå och kolla på en ledsen människa och hoppas på att det finns någonting man kan göra för att få personen att må ännu sämre?

Jag förstår inte hur någon kan göra så. Jag kommer aldrig förstå att vissa människor inte kan känna för en annan människa.
Och det enda som kan knäcka någon, det är en person man älskar.



Kvinnor kan fejka en orgasm. Män kan fejka hela förhållanden.
Sharon Stone