Pratade med R.P som fick för sig att dra till Brasilien och leva lite, och nu har det helt underbart där borta. Jag är avundsjuk, inte för att han är där, utan för att han vågar och inte jag. Jag är så jävla feg. Hur ska jag våga ta första bästa flyg till Brasilien (eller någonannanstans bara sådär) ta en promenad, fundera på vart jag ska sova första natten, kolla läget om jobb och undra vilken valuta dom använder?
Varken vågar eller vill riktigt släppa gamla tråkiga jävla Sverige. Inte än, men jag vill!

"Skriv igen när du har gjort något". Jag måste göra något.
Ångest.

Något måste hända. Nu.