Små minnen som dyker upp och får mig att skratta såhär i ensamheten. Minnen som är små för många men stora för mig. Som den där kräftskivan för några år sen, något liknande sanning och konsekvens i "vuxen" ålder.
13 års åldersskillnad. Eller kanske som Fallens dagar för också ett par år sen, med "efterfest" på balkongen.

Situationerna kanske är lite pinsamma såhär i efterhand, men vafan. Det var värre då.