Har fått ett jobb som personlig assistent, inte ens jobbat en vecka men jag älskar det!
Igår införskaffade jag mig en bil, ganska ful och min närmsta omgivning skrattar åt den, men jag gillar den.
Tillbringar den mesta tiden med min fantastiska pojkvän som jag tycker om så galet mycket och har en helt crazy dog - att skaffa henne måste varit det absolut bästa val jag någonsin gjort.

Det känns som att allt går så bra nu, det känns riktigt, riktigt bra!
Samtidigt känns det som att någonting fattas, något jag inte kan sätta fingret på vad det är.
Och saknaden gör att jag bara vill gråta.